At-Talaq

Profet! När någon av er vill skilja sig från sin hustru, skilj er då från dem vid [inledningen av] deras väntetid och håll noggrann räkning på väntetiden. Frukta Gud, er Herre! Driv dem inte ut från deras hem – och de ska heller inte själva ge sig av – såvida de inte begår en uppenbar, skamlös handling. Detta är Guds gränser och den som överträder Guds gränser gör sannerligen orätt mot sig själv. Du kan inte veta det, men kanske låter Gud en ny situation uppstå efter denna?

När de närmar sig slutet av sin väntetid, återta dem då på ett värdigt sätt, eller separera från dem med respekt. Kalla två rättvisa personer bland er för att bevittna detta, och verkställ vittnesmålet för Guds skull. Detta är en förmaning för den som tror på Gud och den yttersta dagen. Och för den som fruktar Gud ska Gud ge en väg ut [ur svårigheter],

och försörja honom från ett håll han inte ens kunnat föreställa sig. För den som förlitar sig på Gud, är Gud fullt tillräcklig. Gud genomdriver sitt beslut, och har gett allting sitt bestämda mått.

Om ni är osäkra kring väntetiden för de av era kvinnor vars menstruation har upphört [för gott], är den tre månader, och samma gäller för de som inte får menstruation. För gravida är väntetiden tills de föder sitt barn. Den som fruktar Gud ska han göra det lätt för.

Detta är Guds befallning som han har uppenbarat för er. Gud ska stryka ut synderna för den som fruktar honom och skänka honom en riklig belöning.

Låt dem bo kvar där ni själva bor, i den mån ni har möjlighet, och försök inte skada dem genom att försvåra deras tillvaro. Om de är gravida ska ni försörja dem tills de har fött. Om de sedan ammar barnet åt er så ge dem en skälig ersättning, och kom överens om detta på ett rimligt sätt. Men om ni inte kan enas ska en annan kvinna amma barnet.

Den som har det gott ställt ska betala underhåll efter förmåga och den som har det knappt ska ge av det Gud har skänkt honom. Gud ålägger ingen mer än vad han har skänkt honom. Gud låter svårighet följas av lättnad.

Hur många samhällen, som trotsat sin Herres och hans sändebuds befallning, har vi inte hållit strängt till svars och straffat med ett fasansfullt straff!

De fick känna på följderna av sina handlingar, och deras slut blev en total förlust.

Gud har ett strängt straff i beredskap för dem – så frukta Gud, ni med förstånd och tro! Gud har sänt er en påminnelse;